Onsdag...
Efter ett par tuffa dygn så ska jag försöka skriva lite igen....
Lördag morgon började vi med att vakna till ett härligt snöväder...iväg och hjälpa Lena och Kjell att flytta..
När det va klart så hade det snöat riktigt mycket och fortsatte att snöa rejält..Patrik fick övningsköra för första gången i snöväder...han tyckte det va kul....halv två skulle han träna och vi sa flera gånger att på plan blir det nog ingen träning utan det blir säkert löpning....
Åker hem och börjar greja hemma för att om en stund fika med en vän...strax efter 14:00 ringer Ingemar mig och säger "var är du?" Hemma svarar jag...då säger han "kom ner Patrik har kollapsat och vi har ringt efter ambulansen" vaaa????????? Skojar du?? Nej, kom ner NU....slänger på mig jacka och skor och springer ner....inne i klubbstugan ligger patrik på golvet helt borta,han minns ingenting...dom har hittat honom i skogen under träningen avsvimmad,ingen kan svara riktigt hur länge han har legat där.....iväg till Östra med ambulans,han är sååå nerkyld så det går inte att sticka honom i armen så dom får avakta till vi anländer till sjukhuset....EKG på direkt och sen så började dom att försöka sätta nål i armen för att ta massa prover...funkade det????? NEJ.... värmesak på armarna och till slut när han va sönderstucken så lyckades dom få dom proverna som behövdes.....svaren kom efter ett par timmar och in kommer läkaren och säger att proverna visar misstänkt hjärtinfarkt...hallå eller!!!!! Upp på hjärtintensiven,kopplas på slangar och dags igen för Patrik att bli stucken,ajajajaj...funkar inte.....dom sätter en i handen.....iväg på kontraströntgen,den visar att det troligen inte är en infarkt men proverna säger att någon vätska från hjärtat läker,varifrån och varför?????? Frågan är oxå,varför har han tuppat av??? Dagen efter är det dags för ultraljud som inte heller visar något onormalt men som sagt vad är det som läcker??
Patrik flyttas från intensiven till eftervårdsavdelningen för att vänta in en magnetröntgen som ska visa vad felet är....denna väntan och undran vad det är som är fel är fruktansvärt jobbig...att lämna honom på kvällarna va hemskt....när äntligen svaret från magnetröntgen kommer så visar den inget onormalt utan det tyder på att Patrik har en hjärtmuskelinflammation,vila en månad,medicin ett par dagar,nytt ultraljud om en månad och nya prover och återbesök om ca två månader för att kolla allt igen...så idag fick jag ett samtal från en glad kille som säger.....mamma,läkaren har varit här...jag får åka hem, kom och hämta mig nu.....
När något sådant här händer så får livet sig en rejäl törn...så maktlös man är som förälder att se sitt barn lida och må dåligt utan att kunna göra något....denna väntan att inte veta vad felet är har varit fruktansvärt...hade jag kunnat så hade jag bytt plats med honom utan att tveka.
Jag vill tacka alla för en underbar stöttning som vi fått under dessa dygn...själv börjar jag landa nu..
TACK SNÄLLA ALLA UNDERBARA MÄNNISKOR...
Lägger upp lite bilder på min älskling (hoppas han inte blir alltför arg).
JAG ÄLSKAR DIG PATRIK....
Vill oxå tack Patriks härliga klasskompisar som kom upp och hälsade på honom och givetvis hans älskade flickvän Frida....tack
Kram